Har varit en riktigt fin dag idag, 32 grader varmt i skuggan. Nu sitter jag själv i min lägenhet och vet inte riktigt vad jag ska göra.
Har slarvat med min medicin, så nu är jag nästan tillbaka på ruta ett igen. Men ska försöka ta den regelbundet nu så jag får må lite bättre. 
Idag åkte kristoffer och jag till gimmen och badade. Men det vart inte så länge eftersom han frös. Hur man nu kan frysa när det är stekhett ute.

Imorgon ska jag kanske iväg och bada med Ea, får se vilken sjö det blir. Men tevligt blir det garanterat, var ett tag sen jag träffade henne nu, har en del att ta igen. Avslutningen på dagen får bli lite träning, gym.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa tror jag.

Känner mig tom och orkeslös idag. Är ledig men har inte orkat göra någonting.
Har en olustig känsla i hela kroppen, ibland känns det som jag inte befinner mig här längre. Det är en konstig känsla.
Just nu sitter jag och lyssnar på lite musik, ett hopsläng i winamp. Bob Dylan, Guns 'n' Roses och Ryan Adams.
Musik har en tendens till att väcka minnen och känslor.

Låten jag föralltid kommer förknippa med den 8 december '07, The Enemy - You're not alone

Den här dagen kommer aldrig tillbaka. Tänk på det. Varje dag.

Jag trodde aldrig att dessa ord skulle lämna mina läppar, men mitt nya tidfördriv är wow, ja precis, world of warcraft.
Jag har aldrig varit någon person som spelat tv eller dataspel, till nu. Kristoffer började lira wow och jag hängde på. Nu är jag fast.
Jag är lvl 66 och idag ska jag bli åtminstone lvl 68.

Jag är sugen på att anta erbjudandet. Sjunga på värdshuset med Jens och Kristoffer. Det hade varit roligt, men samtidigt skulle jag varit livrädd.

Nu ska jag in och spela, vi ses i verkligheten.

Du har betett dig dåligt, och du förväntar dig att jag ska skämmas. Pyttsan.

Idag kom domen, mord. Jag är så lättad. 6,5 år är iofs inte lång tid för att ta någon annan människas liv, men det var det hårdaste straffet han kunde få ändå.
Själv tycker jag att Fredriks liv är värt fler år än så. Straffen i Sverige är så lama att det är sanslöst.
Om 6,5 år är han fri igen, vi kommer aldrig bli fria och vi kommer aldrig få träffa Fredrik igen.

Ni är mördare, allihop.

Det är tidigt och om en kvart måste jag åka till jobbet.
Eftersom jag börjar kl 0700 så tänkte jag igår, att jag för en gångs skull skulle lägga mig i tid.
Klockan blev 2130 och jag gick och la mig. Det var då det började. Musik på högsta nivå, i lägenheten under mig. De spelade Scatman etc. tills de övergick till Rnb. Det tjoades och skreks.
Nu ska ni veta att det också är ganska lyhört i min lägenhet.
Jag somnade när de gått, alltså nångång strax efter 12.
Eftersom min klocka ringer 0545 så svider det i mina ögon nu.

Men jag är inte alltför bitter, nästa gång kan det ju vara jag. Men bor man i Borlänge så förstår jag inte hur man kan gå ut en onsdag, när man knappt vill gå ut en lördag.

Nu ska jag stressa i mig mitt kaffe och mina rågkusar.

Det börjar dra ihop sig att åka till jobbet.
Som tur är känner jag mig ändå ganska glad idag. Lättad. Nästan lite upprymd, och allt är pågrund av dig. Älskling.
 
Livet är en lång väntan. Man väntar alltid på något, bra saker, dåliga saker. Man väntar på sina lyckliga ögonblick man planerat sedan man varit liten. Man väntar på döden. Denna väntan på allt. Väntan väntan.

Jag väntar på domen, som jag hoppas blir rättvis. Jag hoppas att han får så många år han kan och att han mår riktigt dåligt under den tiden.
Tack vare honom har jag lärt mig hata.
Jag trodde länge att jag visste vad hat var, nu vet jag. Och det skrämmer mig ibland.

Imorgon ska jag bli hypnotiserad igen. Jag hoppas att samma sak händer, det fyller mig med hopp.

Jag kan inte vara ifrån honom, det går helt enkelt inte.
När han gick ut genom dörren så kändes det så fel så fel.

Det är skönt att han är tillbaka igen.

Idag är det jobb som gäller mellan 14-2115. Känner inte alls för att jobba.
Tänkte försöka möblera om i sovrummet innan det.. om jag orkar. Annars vore det skönt att läsa en bok och dricka kaffe.

Har börjat fundera på om det är nått fel på min mobiltelefon också. Den blir verkligen kokhet när jag pratar i den. Kan inte ens ha den mot örat för det är så varmt. Jag kan inte minnas att det var så för några månader sedan.

Koka kaffe, läsa bok och äta rågkuse.

Det här är jobbigare än jag trodde..
Så tomt, så tomt.

Jag kan tillägga att jag lyckades ganska bra med städningen. Har inte dammsugit dock. Men köket ser rätt så prydligt ut.
Jag orkade inte ta badrummet, och tog bara halva vardagsrummet. Kraften tog sen slut och jag somnade i en säng utan lakan.

Det händer mycket på kort tid. Senast igår var det planerat att vi skulle bli sambo. Numera är vi särbo.
Det känns som en konstig start på.. ja.. på vad.
Men han kommer säkert må bättre av det, jag med.

Det är nog bra att få perspektiv på saker och ting. Eller så blir jag bara ännu mer förvirrad.
Det blev iallafall renare inne.. och jag ser faktiskt ut från fönstret i sovrummet.

På återseende

Det regnar ute, precis som innuti mig idag. Det brukar regna innuti mig, fast det ska man inte låtsas om.

Idag har jag en del att göra med lägenheten. Storstädning. Det är verkligen på tiden.
Ska åka och träna med Ea också. Det kommer verkligen bli skönt. Måste ju träna upp mina muskler nu när jag ska bli frisör.

Ea räddade min kväll igår. Den tjejen är duktig på att rädda mig.

Hur vet man vad som är rätt? Och hur vet man när man ska lita på känslan man har? Och om man har två känslor, vilken ska man då välja?
Jag borde göra som flera, stänga av och låtsas att jag inte känner något.

Det är mörkt ute och jag är ensam. Jag har inte varit ensam när det varit mörkt ute på över 7 månader nu.
Har ångest redan.
Kristoffer är ute och festar och verkar inte komma hem förens om en lång tid.
Jag vet inte vad jag ska göra riktigt nu. Funderar mest, som vanligt.
Irriterar mig på vissa personer som tror de vet allt om en fast de inte vet ett dugg. Det är kul hur folk kan veta så mycket om en och hur andra sedan kan gå på detta.
Jag börjar fundera på vad jag orkar och inte orkar. Vad som är bäst och inte bäst.

Hittade en fin etta på blocket i förrgår, funderar fortfarande lite på att ringa på den. Kanske vore det bäst ändå. Tvång har aldrig varit någon bra lösning..

Jag har även kommit på att kärlek är bland det värsta och bästa på denna jord. Ibland så vill man inte ha den alls, men ibland så är det det bästa som finns.

Att lita på en människa är att sticka hål på sitt eget hjärta. Någon gång kommer de svika dig och du kommer stå där ensam.
Så är det.

Nu ska jag försöka sova.