Jag vill starta en blogg där jag bara lägger upp bilder jag ritat. 
Men jag har ett litet problem. Vad ska den heta?

Jaha då har febern stigit igen. Inte så bra. 
Mår dessutom illa. Jag hoppas verkligen att det inte är magsjuka på gång.

Jag har inte förstått det än. Vi ska åka till New York, världens huvudstad. 
Det är fantastiskt och känns overkligt. 
Tänk att om 2,5 månad sitter vi på planet ner till USA.
Det finns så mycket jag vill se och göra där. Vilken resa det kommer bli!

Ikväll är det inflyttningsfest hos Adam. Jag mår inte så jättebra, känner mig smått febrig och fryser en del. Är fortfarande helt utpumpad. 
Min vapendragare stannar hemma ikväll, även hon helt slut. De har verkligen haft invasion på jobbet, så jag förstår henne. Men jag kommer ändå sakna henne vid min sida ikväll. Min Ea. 
Om det blir utgång så kanske jag träffar på den tredje muskitören i dimman. Anki!

Jag har fina vänner, även om jag är rätt tråkig och inte ringer varje dag, så verkar dom tycka om mig ändå. 
Ni är fantastiska <3

Det finns inte så mycket att skriva. Jobbar konstant. Jag är helt slut och hoppas verkligen jag får vara ledig i helgen. Vill sova hela dagen känns det som, men har massor som måste göras. 
Nu tänker jag se fram emot New York.

Då har man feber också. Kul.

Jag är jätteglad över att jag har jobb, men ibland känns det lite jobbigt. Som nu, när jag kommer jobba tre veckor i sträck, bara kvällar. Det tar lite på krafterna. 
Och så är det rätt jobbigt när man tror man är ledig, har planerat saker och ser fram emot något, ja då blir inringd. Man måste jobba. Och man får avboka allt man planerat in.
Jag börjar känna mig sjuk dessutom, men det får jag inte vara. För vem ska då jobba?
Nej, i med värktablettet och se för guds skull inte fram emot något, för du blir ändå bara besviken. 
Det är bara att bita ihop och vara tacksam.

Jag är inte så duktig på det här med uppdatering. Men hur som helst.
Jobbar massor, vilket är bra. 
Men i onsdags var jag ledig och då bjöd Björn mig och Kristoffer på skidåkning i Romme. Jag har inte åkt slalom på 13 år. Har åkt snowboard sen jag var 10 år, så det var väl lite ringrostigt att stå på ett par skidor. Men det är väl som att cykla. Jag överlevde till och med en svart backe, det är jag mer än nöjd med. 
Det var en kall med jättelyckad dag!
Tack Björn!

Nästa helg så har Adam inflyttningsfest, och det ser jag verkligen fram emot. Var länge sen man träffa honom, så det ska bli kul.

Nu ska jag utklassa Kristoffer i tvspel. Stackarn.

Hinner inte skriva så mycket, men igår hade jag lite fest hos mig. Hade jätte trevligt och mår bra även idag. 
Fick så fina saker av mina underbara vänner, tusen tack!
Hann ju byta stil under kvällen dessutom. Tänk vad mycket ett läppstift och örhängen kan göra.

Idag är jag en mycket upptagen kvinna då jag fyller 23 år. Har bakat, lagat mat, öppnat paket och städat. Mamma och pappa var här under dagen med de åkte för ett tag sen.
Kände att jag behövde en liten paus, så gjorde en teckning. Nu lär jag sminka mig och göra mig lite snyggare inför mina underbara vänner som kommer hit. 

Jag drömde att jag, ea och anki badade i gimmen. Sen var det som så att det var någons mamma som var singel, men för att träffa den rätta killen så fick vi lov att fixa ett delfinhuvud. Fast det såg inte rikitgt ut som ett delfinhuvud, kroppen gjorde det men själva huvudet. Den hade tänder också. 
Så där satt vi på en sten ute i den lilla sjön i sifferbo. Så plötsligt spolas en delfin upp på stranden. Jag springer ner och tar upp det, den vägde mycket vill jag lova. Den var nästan lika lång som mig också. Men jag tyckte så synd om den, jag kunde ju omöjligt lägga den på stranden för att dö och sedan skära huvudet av den. Så jag släppte ut den i vattnet igen. Men efter ett tag kom en båt med en död delfin. Då fick jag ont i magen sen vaknade jag. 

Konstigt.

Sitter här och lyssnar på min ipod, min träningslista. Och oj så sugen jag blir på att gallopera runt på gymmet. Ser mig själv i mycket snygga och tajta träningskläder lyfta tunga vikter, muskler om syns när jag spänner armarna och inte en svettfläck på bänken där jag setat. Jag blir sådär snyggt svettig, inte så det rinner en flod ner på golvet. Jag springer till och med snyggt, lagom snabbt med lätta steg.
Men plötsligt vaknar jag till ur min dagdröm och är tillbaka i verkligheten där motivationen är som bäst på natten och som bortblåst på dagen. Svettas fast jag inte ens ansträngt mig, inte ens muskel så långt ögat kan nå hur jag än spänner och inte fan är jag snygg i ett par tights heller.
Varför ska det vara så svårt att byta om, knyta skorna och bara kötta?