Cats in the cradle and a silver spoon - Guns 'n' Roses

Känner mig tom och orkeslös idag. Är ledig men har inte orkat göra någonting.
Har en olustig känsla i hela kroppen, ibland känns det som jag inte befinner mig här längre. Det är en konstig känsla.
Just nu sitter jag och lyssnar på lite musik, ett hopsläng i winamp. Bob Dylan, Guns 'n' Roses och Ryan Adams.
Musik har en tendens till att väcka minnen och känslor.

Låten jag föralltid kommer förknippa med den 8 december '07, The Enemy - You're not alone



Jag får så mycket blandade känslor när jag lyssnar på den här låten.
Jag bli glad, men mest ledsen. Saknaden bli för stor...

Det känns som det är så mycket känslor som finns här inne men som inte kan komma ut. Jag vill skrika till hela världen vad som har hänt. Berätta hur det känns. Berätta om honom och hur orättvist allting är. Jag vill berätta om mitt liv utan att behöva bli dömd.
Jag vill berätta om nuläget för alla, hur vi träffades utan att behöva känna att det skulle vara sjukt på något sätt. För det är det inte för mig. Det vi har är äkta och det har inget att göra med det förflutna att göra. Jag önskar alla kunde förstå det.
Man ska inte bry sig om vad andra tycker, men ibland så önskar man ändå att folk inte var så snabba att döma.

Nu ska jag inte vändra iväg för mycket som jag brukar. Tänkte åka och träna. Det är väl den bästa medicinen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0