Ibland känns mycket sådär hopplöst och man går runt med en hel klippa i magen och känner sig bara sämst i hela världen. Det känns som man inte kan någonting överhuvudtaget. Och det man kanske kan lite, det gläds man inte över, för man har inte användning för det just nu. Eller så är just den talangen inte så viktigt. Man stampar på samma ställe och går inte ens framåt med myrsteg.