Igår beställde jag Kristoffers present på internet och idag damp den ner i mitt brevinkast. Jag skyndade mig att slå in det. Jag måste verkligen köpa presentsnören också.
Idag har jag lovat mamma att handla mat åt henne på Ica Maxi fastän jag har feber. Hon är för go, självklart gör jag det. Världens bästa mamma.

Idag är det den 4 december och ångesten börjar redan komma. Man inser att han inte är borta på semester, utan han är någon annanstans. Det gör ont.
Jag drömmer om honom mycket nu igen, säkert 5 av 7 nätter i veckan. Och varje gång känns det som han kommit tillbaka, eller som han hälsar på. Man känner verkligen hur lycklig man blir av att se honom. Jag saknar honom så mycket. Och jag vägrar tro att det blir svart efter man dör, jag har fått mina bevis av motsatsen, oavsett vad någon annan säger eller tycker om det. Han finns hos oss, det är jag säker på.