Det är något som värker i kroppen. Det gör ont dagligen men man blir van med smärtan.
Jag känner en olust i kroppen. Ibland vet jag inte vad jag ska ta vägen.
Jag vill göra något, fast jag vet inte vad. Men kroppen orkar inte. Den vill bara ligga i sängen och titta på molnen. Eller ligga i soffan och titta ut genom fönstret eller på tvn. Titta på något dåligt program som den ändå inte lyssnar på.
Detta samtidigt som den längtar bort men är för svag för att ta sig dit.
Det är irriterande och frustrerande.

Jag kan sätta mig och göra något fast jag vet att jag egentligen inte vill göra det. Det är en sjuk känsla.
Just nu borde jag städa men jag orkar inte. Jag orkar bara lyssna på musik och skriva några rader. Sen vet jag inte vad jag ska göra. Tvinga mig att städa.
Det är inte ens mycket att göra. Plocka in fruskosten, sopa upp jordnötsringarna från golvet och plocka ur och i diskmaskinen. That's it. Men all min energi kommer vara slut när jag gjort det.
Då brukar jag lägga mig en stund och sova 2-3 timmar. Sen gör jag något obetydligt igen. Typ ligger i soffan och funderar.
Jag tror på fullaste allvar att jag skulle kunna sova i tre dagar utan att vara det minsta piggare.

Ibland, ganska ofta rättare sagt, så undrar jag hur jag ska orka med skolan om jag inte ens orkar med att ta hand om mig själv eller någon annan. Det återstår att se.

Jag inbillar mig att saker blir bra, bara jag börjar skolan så blir allt bra.
Det liknar det jag intalat mig själv det senaste halvåret. Nästa vecka blir bättre. Nästa vecka blir bra.
När jag åkt till göteborg så mår jag bra.
Men jag gör aldrig det.
Det blir inte bättre av att stanna och inte bättre av att fly. Säg mig, hur ska det blir bättre?