Då var jag framme i Göteborg. Äntligen. Den kära staden med sina fantastiska människor. Att får känna sig anonym är efterlängtat. Mycket festivalfolk och mycket göteborgsfolk. Många uteserveringar och många drinkar på krogen.
Den här helgen känner jag mig odödlig. Jag saknar inget. Jag har mig själv och mig själv att tänka på. Dricker bort sorger med alkohol och dansar i rytm till musiken. Blir bjuden på sliska drinkar av sötsaker. Skrattar med en vän och dansar med främlingar.
Ringa några fyllesamtal inom och utanför göteborg.
Jag saknar ingen den här helgen. Ingen eller inget. Konstigt, eftersom jag alltid saknar något. Men inte nu.
Varför sakna någon eller något som ändå inte saknar tillbaka.

Imorgon ska jag smiska vakterna på stjärten och nypa någon i bröstvårtan.

Pisk så länge